Hur myter om lärande begränsar lärande

Innan vi går in på fem myter inom pedagogiken som vi själva fastnat i när vi båda arbetat med såväl elever som lärare, så vill vi redogöra för fem centrala principer inom kognitiv psykologi. Dessa fem principer kan ge oss en teoretisk förståelse kring varför nedanstående myter just är myter och inte förenliga med hur inlärning faktiskt sker. Lärare har ofta varken tid eller ork att läsa och fördjupa sig i akademiska böcker eller vetenskapliga artiklar som redogör för vad som verkar ha stöd i forskningen eller inte. Men vi tror att det finns vissa saker som vi lärare intuitivt känner är i linje med hur lärande fungerar. Många lärare verkar tycka dessa principer – med starkt forskningsstöd – ändå är är fullt rimliga och logiska:

• Uppmärksamhet – Vi kan bara tänka på det vi uppmärksammar
• Arbetsminne – Vi kan bara tänka på några få saker samtidigt
• Ansträngning – Vi kan bara minnas det vi tänker hårt på
• Repetition – Vi kan bara stärka minnen om vi tänker på dem ofta
• Långtidsminne – Vi kan bara förstå det vi redan har förkunskaper om

Vår erfarenhet (mest från oss själva) är att dessa principer är relativt lätta att förstå i teorin, men svåra att omsätta i praktiken. Ta bara en sådan sak som att vi behöver rikta vår uppmärksamhet mot det vi ska lära oss. Nu när vi tänker tillbaka känner vi att vi verkligen inte tog den sanningen på allvar i klassrummet. Vi pratade ofta när eleverna pratade, utan att kräva deras totala fokus innan vi fortsatte undervisningen. Vi bombarderade eleverna med information, istället för att dela upp kunskaperna i begrepp och steg. Vi lät dem arbeta med alldeles för roliga saker, vilket resulterade i att de oftare kom ihåg vad de hade på sig när de dramatiserade Stockholms blodbad än orsakerna och konsekvenserna till en av Sveriges mest viktiga historiska händelse. 

Nu till myterna.

Myt 1: Olika människor lär sig bäst på olika sätt

Denna uppfattning känns så rätt även om den inte är sann och saknar stöd i forskning. Det finns ett glapp hur vi människor upplever att vi lär oss (våra preferenser) och hur vi faktiskt lär oss. Vi tror att vissa elever lär sig bäst genom att lyssna, titta eller att få göra saker. Risken med detta synsätt är att vi kategoriserar någon som en viss typ av “lärande” och därmed begränsar den. Hur lär vi oss på bästa sätt då? Väldigt förenklat så behöver vi tänka hårt och ofta på det vi vill bli bättre på; om vi kombinerar ord och bild så verkar det förstärka inlärningen; vi behöver minimera distraktioner och kan bara lära oss något som vi redan har förkunskaper om som vi kan koppla i. Slutligen visar forskning även att variation – att tänka och arbeta med kunskaper i olika situationer och på olika sätt – är bra för lärandet. Men det är mer variationen i sig som är det viktiga, än ett visst sätt att lära sig på.

Myt 2: Att göra flera saker samtidigt påverkar inte lärande

Att försätta en elev i en situation där den förväntas både läsa och anteckna, lära sig och samarbeta, lyssna när andra pratar eller anstränga sig att avkoda en text samtidigt som den ska dra slutsatser – är problematiskt. Ofta missbedömer vi hur fort våra elevers arbetsminne överbelastas och ofta är färre aktiviteter lika med mer lärande. Så försök att skala av och vara en aning mer minimalistisk (en sak i taget) när du planerar dina lektioner. Det finns dock ett trick när det kommer till multitasking. Ju mer vi automatiserat våra kunskaper och färdigheter desto mer kan vi använda vårt tänkande till annat. Tänk bilkörning eller avkodning: När vi lärde oss hur en bil fungerar eller hur bokstäverna skulle ljudas, tog det nästan all vår mentala kapacitet och vi hade väldigt lite utrymme för att ta in eller tänka på annan information. 

Myt 3: Vi behöver bli motiverade för att lära oss

För några år sedan var det väldigt populärt att tala om ett dynamiskt eller growth mindset i skolan. I stort gick det ut på att arbeta med elevernas inställning till lärande; att förändra deras attityder genom att ge dem beröm för sina ansträngningar. Denna forskning har visat sig vara väldigt svår att replikera (alltså få samma resultat med andra elever i andra sammanhang). Motivation, dvs. det som får oss att vilja göra något och framför allt fortsätta med det, är svår att påverka genom att peppa och övertyga elever. Istället verkar det vara så att ju mer vi lär oss om ett ämne, ju duktigare vi blir, desto mer kompetenta upplever vi att vi är och desto mer kommer vi känna oss motiverade. Med andra ord – vi tycker om att göra det vi förstår och är bra på.

Myt 4: Digitalisering effektiviserar lärandet

Det finns inget som distraherar oss människor så mycket som andra människor och digitala enheter (mobiler, ipads och datorer). Även om det finns en stor potential med tex Chat GPT så står vi fortfarande inför två gigantiska utmaningar. För det första kommer eleverna antagligen göra mycket annat med en digital enhet än det vi vill att de ska göra. Det läraren vill att eleverna ska göra kräver ofta ansträngning, vilket vi människor helst undviker, så eleverna väljer helst att göra enkla och roliga saker på datorn. För det andra krävs det en stor mängd kunskaper för att kunna värdera all den information eleverna googlar fram eller får fram genom Chat GPT. Källkritik är inte en generell förmåga. Vi kan bara förhålla oss kritiska inom ämnen som vi verkligen förstår. Tänk dig själv om vi bad dig resonera kring för- och nackdelar med löjfiske. Svårt va? Om du nu inte är väldigt insatt i ämnet så klart.

Myt 5: Elever lär sig bäst när de får upptäcka själva

Denna myt var otroligt stark när vi båda läste på lärarutbildningen och på de skolor där vi började arbeta som nyexaminerade. Vi uppmuntrades till att eleverna skulle forska själva, lösa problem i grupper och planera sitt eget arbete. Problemet med att försöka få elever att upptäcka själva är att det dels tar väldigt lång tid och att de inte lär sig så mycket av det. För att förstå denna myt behöver vi förstå skillnaden mellan hur nybörjare och experter lär sig. Ett vanligt tankefel är att vi tittar på hur en expert inom ett område lär sig och sedan tänker vi att vi ska göra på samma sätt för att själva bli experter. Men det är inte så experten lärde sig när den var nybörjare. De fick antagligen först lära sig baskunskaperna tills de satt, ofta i samarbete med en handledare/tränare/mentor som var mer kunnig än dem och som kunde ge dem specifik och kontinuerlig återkoppling i deras progression – och det är ofta det våra elever behöver för att lära sig.

Ett annat vanligt tankefel vi människor ofta gör är att tänka i svart och vitt, allt eller inget, antingen eller. Vi menar så klart inte med detta inlägg att vi inte ska variera vår undervisning så att eleverna får skapa, lyssna, titta, diskutera och röra på sig; att vi ska sluta uppmuntra och ge beröm; ta bort ipads för evigt eller sluta med gruppuppgifter och träna våra elever att ta eget ansvar för sitt lärande. Vår poäng är mer att försöka vara mer noga med vad eleverna faktiskt tänker på i undervisningen.

Kanske kan du ställa dessa frågor till dig själv när du ska planera eller håller i en lektion:

• Är alla uppmärksamma på de kunskaper som jag vill att de ska tänka på?
• Tänker de på för många saker samtidigt nu? Hur kan jag skala av i sådana fall?
• Utmanar jag dem tillräckligt så att de anstränger sig att tänka hårt på det som de ska lära sig?
• Återkommer vi regelbundet till kunskaper så de sätter sig i minnet och automatiseras?
• Har de tillräckliga förkunskaper så de kan förstå och tänka på det jag vill att de ska tänka på?

Länkar

Paul Kirschner & Carl Hendrick – Myths and Misconceptions about Learning

Martin Karlberg – Moderna myter om lärande och utbildning

The Biggest Myth In Education

Why everyting you thought you knew about success and motivation may be wrong

Fundera, förbättra och sprid vidare!

Anna & Marcus

Ps. 

Klicka här för att följa våra blogginlägg!