Vad kännetecknar effektiv undervisning?

Och varför explicit undervisning inte är en mirakelmetod

Det här är den tredje delen i vår serie om vad som har stor potential att fungera i klassrummet.

I del 1 tittade vi på Project Follow Through (världens största utbildningsstudie) och vad den visade om undervisningsmodeller som hjälper elever att lyckas.

I del 2 fördjupade vi oss i Direct Instruction och vad 50 års forskning säger om metodens effekter.

Nu tar vi ett steg närmare vardagen i klassrummet med hjälp av Barak Rosenshine, en forskare som kanske mer än någon annan lyckats översätta psykologisk forskning till praktiska principer för undervisning.

Vem var Barak Rosenshine?

Rosenshine var professor i pedagogik och utbildningspsykologi vid University of Illinois. Det som gjorde honom unik var att han inte låste sig vid en enda pedagogisk ”-ism”. Han byggde i stället sina principer på tre ben:

• Kognitionsvetenskap: Hur hjärnan bearbetar och lagrar ny information.
• Studier av skickliga lärare: Vad de faktiskt gör i klassrummet.
• Effektstudier: Vilka metoder som leder till mätbara elevresultat.

Här i Sverige har Martin Karlberg och Jonas Nilsson gjort ett stort arbete med att sprida Rosenshines principer genom Skolverkets moduler om strukturerad undervisning. Tack vare dem har fler lärare fått verktyg att omsätta principerna i praktiken.

Rosenshines mest kända text är artikeln Principles of Instruction (2012), där han sammanfattade tio centrala principer. Några av de mest välkända är:

• Starta varje lektion med återkoppling till tidigare kunskap.
• Presentera ny information i små steg för att undvika att överbelasta arbetsminnet.
• Ställ många frågor för att aktivera alla elevers tänkande.
• Ge modeller och exempel för att tydligt visa hur man gör.
• Ge mycket stöd i början och flytta gradvis över ansvaret till eleverna
• Repetera det viktigaste regelbundet – över dagar, månader och år.

Inget revolutionerande, kan man tycka. Men det är just kombinationen av enkelhet och evidens som gör principerna så användbara i vardagen.

Engelmann (DI) vs. Rosenshine (di)

När man pratar om explicit undervisning är det två namn som ständigt återkommer: Siegfried Engelmann och Barak Rosenshine. De verkade i olika sammanhang, men de delade en gemensam övertygelse: elever lär sig bäst genom undervisning som är explicit, strukturerad och systematiskt uppbyggd.

“Education involves helping a novice develop strong, readily accessible background knowledge.”

Båda lyfte fram lärarens aktiva roll: att vi som lärare inte bara presenterar innehåll, utan faktiskt leder eleverna genom lärandet. De betonade vikten av många övningstillfällen och återkoppling, och menade att elever bör få lyckas redan i starten för att bygga självtillit och undvika missförstånd. 

Det är lätt att blanda ihop Engelmanns Direct Instruction (DI) och Rosenshines mer flexibla principer, ibland kallade di med små bokstäver. 

• Engelmanns DI var kompletta program: färdiga lektionsplaneringar, detaljerade lärarmanus och systematiska övningar för att säkra likvärdighet och undvika felinlärning.
• Rosenshines principer är däremot just principer som kan vara vägledande idéer och som kan användas i alla ämnen och årskurser. De utgör en ram, men lämnar mer utrymme för lärarens professionella omdöme.

Man kan säga att Engelmann ville garantera kvalitet genom att minimera variation, medan Rosenshine ville sprida kvalitet genom att ge lärare evidensbaserade metoder att bygga vidare på.

Engelmanns Direct Instruction

Engelmann utvecklade Direct Instruction som ett heltäckande program där inget lämnades åt slumpen. Tanken var enkel men radikal: kvaliteten på undervisningen skulle inte bero på vilken lärare eleverna råkade få.

Genom detaljerade lektionsplaneringar, exakta manus och systematiska övningar ville han säkerställa att även elever i de mest utsatta områdena fick en lika högkvalitativ undervisning som alla andra. Fokus låg på att undvika missförstånd genom att arbeta med små och tydliga steg, tempo och omedelbar återkoppling när något gick fel. Målet var att varje elev skulle lyckas redan vid första försöket.

Rosenshines principer

Rosenshine valde en annan väg. Han studerade skickliga lärare, bland annat de som arbetade med Engelmanns DI, men omsatte resultaten till något mer flexibelt: principer för effektiv undervisning.

I stället för ett färdigt program formulerade han ett ramverk av riktlinjer som kan användas i alla klassrum. Principerna, som vi beskrivit ovan, uppmuntrar lärare att:

• börja med korta genomgångar,
• ställa många frågor,
• aktivera alla elever,
• ge tydliga exempel och stödstrukturer,
• gradvis lämna över ansvaret till eleverna.

Rosenshine menade att teknikerna får sin kraft först när de hänger ihop. Korta genomgångar utan efterföljande frågor fastnar inte. Frågor utan återkoppling leder inte till fördjupning. Elevaktivitet utan tydligt stöd skapar osäkerhet. Det är just i kombinationen av tydlighet, variation, repetition och gradvis överlämning som lärandet blir effektivt. Det handlar inte om isolerade tekniker, utan om rytm, balans och timing i undervisningen.

“Many of these teachers also went on to experiential, hands-on activities, but they always did the experiential activities after, not before, the basic material was learned.”

Trots olika fokus delade Engelmann och Rosenshine en avgörande insikt: noviser och experter lär sig på olika sätt. Noviser behöver tydlig vägledning, små steg och många exempel för att undvika missförstånd, medan experter kan hantera större frihet och mer komplexa uppgifter. 

Varför fungerar principerna?

Det kan ibland låta nästan för enkelt när man sammanfattar Rosenshines principer: börja med korta genomgångar, ställ många frågor, repetera ofta. Men varför fungerar det så bra? 

Här hjälper två välkända och väl beforskade teorier oss att förstå: Self-Determination Theory (SDT) och Cognitive Load Theory (CLT). Båda har decennier av forskning bakom sig, och de förklarar mycket av den goda undervisningen som bedrivs av så många lärare i Sveriges klassrum.

Motivation och Self-Determination Theory (SDT)

SDT, utvecklad av Edward L. Deci and Richard Ryan, handlar om vad som får oss att fortsätta att kämpa när det blir svårt. Teorin säger att motivation uppstår när tre psykologiska behov tillgodoses:

• Kompetens: Elever behöver känna att de kan lyckas. När vi delar upp undervisningen i små steg, visar hur man gör och ger snabb återkoppling får de uppleva framgång tidigt och ofta. Det bygger självförtroende och gör att de vågar försöka igen nästa gång.
• Autonomi: Elever vill ha en känsla av kontroll. När de gradvis får ta större ansvar, inom tydliga ramar, växer både tryggheten och motivationen. Det gör att de inte bara lyder instruktioner utan känner att de äger sitt eget lärande.
• Samhörighet: Elever behöver känna sig bekräftade och sedda. När vi jobbar gemensamt, stöttar varandra och visar att vi bryr oss, stärks känslan av tillhörighet. Och det får elever att våga försöka och göra fel i en trygg miljö.

Lärande och Cognitive Load Theory (CLT)

CLT, formulerad av John Sweller, handlar om hur arbetsminnet fungerar. Och här är den obekväma sanningen: arbetsminnet är extremt begränsat. Det klarar bara några få nya informationsbitar åt gången. Om vi trycker in för mycket på en gång, eller presenterar informationen på ett rörigt sätt, blir det kaos och lärandet kraschar.

Rosenshines principer är nästan skräddarsydda för att undvika detta:

• Små steg: Elever får hantera en sak i taget, och känna att de lyckas innan nästa steg introduceras.
• Modellering: Läraren visar hur man gör. Eleverna slipper slösa tid på att försöka “lista ut” det själva, och kan istället lägga energi på att förstå innehållet.
• Repetition: När grundläggande kunskaper automatiseras, frigörs arbetsminnet till de mer avancerade uppgifterna: problemlösning, analys och kreativt tänkande.

SDT förklarar varför principerna stärker elevens vilja och motivation. CLT förklarar varför de stärker elevens kognitiva förmåga att faktiskt lära sig. Tillsammans tydliggör de varför Rosenshines principer inte bara låter bra i teorin, utan också fungerar i praktiken.

Varför explicit undervisning inte är en mirakelmetod

Explicit undervisning är inte en quick fix. Ja, det är en av de mest evidensbaserade modellerna vi har. Ja, den gör underverk för nybörjare och för elever som behöver struktur. Men nej, den fungerar inte alltid, och inte på samma sätt för alla.

Tänk dig en elev som möter ekvationer för första gången. Att själv försöka lista ut allt blir lätt övermäktigt: arbetsminnet kraschar och motivationen sjunker. Då är tydliga genomgångar, exempel och återkoppling avgörande. Det skapar trygghet och ger tidiga framgångar.

“The most successful teachers spent more time in guided practice, more time asking questions, more time checking for understanding, and more time correcting errors.”

Men samma stöd kan bli en bromskloss för elever som redan kommit längre. När undervisningen känns övertydlig minskar engagemanget och utvecklingar stagnerar. Det kallas expertise reversal effect, det som hjälper i början kan hämma längre fram. Kort sagt: stödhjulen som var räddningen i början kan plötsligt stå i vägen för att verkligen lära sig cykla.

Poängen är inte att alltid styra, eller att alltid släppa taget. Det handlar om att anpassa stödet efter var eleven befinner sig. Explicit undervisning är inte en slutstation. Det är en startpunkt.

• För nybörjare: håll i hårt, modellera, vägled, avlasta.
• För mer erfarna: fasa ut stödet, låt dem pröva, utmana deras tänkande.

Det är här undervisningen blir en balansakt: mellan tydlighet och frihet, mellan struktur och autonomi. Och det är här vi som lärare behöver vårt professionella omdöme som mest.

Rosenshines styrka låg i hans förmåga att knyta ihop forskning och praktik. Hans principer visar varför Direct Instruction fungerade så väl i Project Follow Through, men också varför ingen metod kan vara hela svaret.

God undervisning handlar inte om att välja sida i en debatt, utan om att ta ansvar för det vi faktiskt vet fungerar: att hålla i, visa vägen och sedan gradvis låta eleverna ta över.

AI-genererad podd av artikeln i Notebook LM:

Länk till artikeln (PDF): Principles of Instruction: Research-Based Strategies That All Teachers Should Know

Fundera, förfina och sprid vidare! 

Hälsar Anna & Marcus