Det här inlägget bygger på två texter: What is ‘Good’ Behaviour and How Can Teachers Encourage It? och Turn and Talk: An Evidence-Based Practice. Båda visar hur tydliga förväntningar och välfungerande rutiner kan höja undervisningens kvalitet och skapa bättre förutsättningar för lärande.
“Turn and Talk” är ett exempel på en sådan rutin. Den är enkel, snabb att använda och har stor effekt på elevernas delaktighet och lärande:
- Aktiverar alla: Fler elever tänker, pratar och deltar samtidigt.
- Sänker tröskeln: Tryggare att formulera idéer i par än inför hela klassen.
- Fördjupar lärandet: Elever bearbetar innehållet aktivt och stärker minnet.
- Skapar trygghet. Tydlig rutin som ger fokus, tempo och förutsägbarhet.
Men effekten uppstår inte av sig själv. Beteendena som gör att “Turn and Talk” fungerar är inget elever “bara kan”. Rutinen behöver undervisas, modelleras och övas precis som vilka andra kunskaper som helst.
Beteenden är inte medfödda, utan formbara
Tänk dig din första dag på en ny arbetsplats. Ingen berättar riktigt vad som förväntas av dig. Du får ett uppdrag men inga exempel på hur ett bra resultat ska se ut. Kollegorna verkar veta vad som gäller, men ingen säger det högt. Du famlar dig fram, gör så gott du kan, men känner dig ändå osäker.
Så känns det också för många elever som rör sig mellan olika klassrum, där varje lärare har egna, ibland outtalade förväntningar. När rutiner och förväntningar på elevers beteenden inte är tydliga blir vardagen oförutsägbar. Otydlighet skapar osäkerhet, medan tydlighet skapar trygghet och fokus på lärande.
Ett klassrum utan rutiner kännetecknas ofta av små men ständiga avbrott: elever som tvekar, frågar om vad de ska göra, väntar på instruktioner eller pratar om annat. Energi och tid går åt till att hantera studieron istället för till lärande. Varje övergång tar längre tid, fokus bryts lätt och läraren måste ständigt påminna om vad som gäller.
Rutiner som förutsättning för lärande
Rutiner handlar inte främst om kontroll och disciplin, utan om trygghet och lärande. De kräver samma planering, systematik och uppföljning som vilket ämne som helst. Just därför är rutiner ett av lärarnas viktigaste verktyg: de gör önskade beteenden till stabila vanor och skapar förutsägbarhet.
Rutiner fungerar som hjärnans autopilot. I ett klassrum utan struktur måste eleverna ständigt fatta små beslut: var ska jag sitta, vad ska jag göra, med vem ska jag prata, när ska jag börja, när är jag klar? Den kognitiva belastningen ökar och stressen kryper på. Genomtänkta rutiner minskar antalet beslut, frigör arbetsminne och ger utrymme för att bearbeta viktiga kunskaper.
“Having multiple opportunities to respond and actively engage in content learning improves student learning.”
— Stewart & Swanson, 2019
Precis som på en välorganiserad arbetsplats skapar tydlighet trygghet och gör det “lätt att göra rätt”. Rutiner är inte bara formuleringar på tavlan, utan konkreta beteenden som behöver repeteras tills de sitter. Att exempelvis möta eleverna vid dörren kan bli en vardaglig vana som sätter tonen för hela lektionen.
Från “inte störa” till “bidra till lärande”
I många klassrum ligger fokus främst på vad elever inte ska göra: inte prata rakt ut, inte kasta saker, inte störa. Det kan skapa en lugn yta, men arbetsro är inte detsamma som aktivt lärande. Ett klassrum som bygger på handuppräckning kan verka ordnat, men i praktiken är det ofta bara några få som deltar, medan majoriteten förblir passiva.
För att undervisningen verkligen ska leda till lärande behöver fler elever vara mentalt aktiva. Det sker när de ställer frågor, bearbetar innehållet och bygger vidare på andras idéer. För att nå dit räcker det inte med tillsägelser som “Nu får ni skärpa er!”.
Precis som med läsning eller räkning måste även beteenden undervisas, modelleras och övas. Många elever vet vad de inte får göra, men har inga tydliga bilder av vad de faktiskt ska göra istället. Därför behöver vi lärare bryta ner rutiner i små, hanterbara steg och förstärka det som fungerar. Med tid och uthållighet blir dessa beteenden en naturlig del av klassrumskulturen.
Ett konkret exempel: “Turn and talk”
När en lärare säger “Prata nu lite med din bänkkamrat!” utan tydliga ramar fylls rummet lätt av osäkerhet och sidospår. Några pratar om helt andra saker, andra sitter tysta. Ingen vet riktigt vem som ska börja, hur länge de ska prata eller vad målet är. Kort sagt: ingen riktning, ingen tid, inget ansvar = inget lärande.
“Turn and Talk” är en enkel men kraftfull rutin som undviker detta. Den bygger på flera små beteenden: att lyssna, vänta på sin tur, använda begrepp och visa respekt. Dessa färdigheter kommer inte av sig själva, utan måste befästas över tid.
Rutinen är enkel: alla elever får tala i tur och ordning om en tydlig fråga, till exempel “Vad hände under Stockholms blodbad?”. På 60 sekunder blir hela klassen aktiv. Genom att sätta ord på tankar tillsammans fördjupas förståelsen och orden fastnar bättre i långtidsminnet.
Till skillnad från många EPA-aktiviteter ligger fokus här mindre på den enskilda fasen. Många elever har svårt att tänka länge själva – 30 sekunder är längre än man tror – vilket ofta leder till dagdrömmande eller störande beteenden. “Turn and Talk” minskar den risken och gör att fler snabbt blir aktiva i samtalet.
Checklista för en lyckad “Turn and Talk”
- Förbered frågan
Ställ en kort och tydlig fråga som kopplar till lektionens mål.
Förtydliga gärna vilka begrepp du vill att eleverna ska använda i sina svar. - Instruera och ge tid
Dela in eleverna i fasta par (samma par en tid skapar trygghet).
Bestäm i förväg vem som börjar och växla mellan gångerna. - Skapa en tankepaus
Ställ frågan och låt eleverna tänka tyst i cirka fem sekunder.
Räkna sedan lugnt ned: “3–2–1 – börja!” - Cirkulera i klassrummet
Hjälp elever som fastnar att komma igång.
Lyssna efter bra förklaringar, missförstånd och kunskapsluckor som du kan följa upp i helklass. - Avsluta och följ upp
När tiden är slut, räkna ned igen: “3–2–1 – alla tittar på mig.”
Beröm fokus och slumpa vem som får dela parets tankar.
När “Turn and Talk” används ofta och konsekvent blir det en naturlig rutin. Varje samtal blir en möjlighet till fördjupat lärande. Som med alla rutiner fungerar det inte perfekt från början. Någon pratar för länge, någon glömmer att lyssna. Det är helt normalt. Fortsätt modellera hur det ska låta, ge positiv återkoppling och påminn om syftet. Med upprepning blir rutinen självgående och eleverna lär sig inte bara innehållet, utan även hur man tänker tillsammans.
Tre praktiska tips när vi tränar rutiner
- Lär ut som en lektion: Visa, öva och följ upp, precis som med ämnesinnehåll. Låt eleverna rollspela både ”rätt” och ”fel” beteenden, så att de får se skillnaden i praktiken. Gör det gärna med humor och korta omtagningar: gör om – gör rätt.
- Förstärk det som fungerar: Lyft fram positiva beteenden och ge snabb återkoppling. Uppmärksamma små framsteg högt, så att hela gruppen ser vad som leder framåt. Det går också att göra det till en lek eller tävling för att öka engagemanget.
- Var konsekvent: Träna rutinen tills den sitter. Upprepa ofta, även när allt fungerar, så blir beteendet en vana som består över tid och frigör tid för lärande.
Ett viktigt perspektiv handlar om hur lektionstiden faktiskt används. I klassrum med otydliga rutiner går stora delar av tiden åt till väntan, förklaringar, omstarter och korrigeringar av beteenden. Små avbrott ackumuleras snabbt och äter upp värdefull undervisningstid.
Ju mer tid som läggs på lärande i stället för på annat, desto större blir elevernas möjligheter att nå målen. Frågan är inte om vi borde ha rutiner i klassrummet eller inte, utan vilka rutiner vi väljer och hur konsekvent vi håller fast vid dem.
Sammanfattande AI-podd (simulerad i Notebook LM)
Fundera, förfina och sprid vidare!
Hälsningar Anna & Marcus
FortBildaSkolan 