Vad händer när vi analyserar undervisning utan att förstå hur lärande fungerar?

Skolor satsar ofta på resultatanalys. Man studerar prov, kartläggningar och måluppfyllelse för att förstå vad som behöver utvecklas. Ändå uteblir resultaten ibland trots systematiskt arbete. En vanlig förklaring är att resultatanalysen inte kopplas till undervisningsanalysen, den del som visar varför eleverna presterar som de gör och hur de faktiskt lär sig.

Det som ofta saknas är den del av analysen som bygger på de principer som styr lärande. Dessa handlar om hur faktakunskaper krävs för att utveckla “högre” förmågor, hur arbetsminnet begränsar hur mycket ny information elever kan hantera samtidigt och hur nybörjare och mer erfarna tänker på olika sätt. När denna förståelse saknas blir utvecklingsarbetet logiskt på papperet, men inte alltid så träffsäkert i praktiken.

Vad behövs för att analysen ska fungera?

En undervisningsanalys behöver bygga på tre typer av kunskap:

• Kunskap om elevernas nivå: Vad resultaten visar om hur undervisningen behöver möta elevernas förkunskaper.
• Didaktiska kunskaper: Vad undervisningen ska innehålla, hur innehållet kan struktureras och vilka val läraren behöver göra för att nå kursplanernas mål.
• Kunskap om hur lärande fungerar: Principer som visar hur undervisningen behöver utformas för att leda till hållbart lärande.

De två första delarna finns ofta med i skolors analyser. Man diskuterar centralt innehåll, kritiska aspekter och resultat på diagnoser och prov. Men den tredje delen, förståelsen för hur lärande går till, saknas ofta. När den saknas analyserar vi undervisningen utan att se mekanismerna bakom hur kunskap bearbetas och behålls över tid.

Vad lärandets principer innebär

Kognitionsvetenskap visar att lärande inte sker av sig självt. Hjärnan fungerar på vissa sätt, och när undervisningen inte tar hänsyn till det uppstår lätt missförstånd om varför elever kämpar. Här är några av de viktigaste principerna:

• Uppmärksamhet måste hanteras: Lärande startar först när elevernas fokus riktas mot det viktiga. Om uppmärksamheten är splittrad försvinner stora delar av innehållet. Det ser ibland ut som bristande disciplin eller låg koncentration, men problemet är ofta att elevernas fokus aldrig fångades.
• Trygghet gör det möjligt att tänka fritt: Elever som känner sig trygga vågar svara, pröva tankar och visa vad de förstår. När tryggheten saknas lägger de energi på att skydda sig i stället för att tänka. Det misstolkas lätt som ovilja, fast orsaken är att eleven inte vågar riskera att ha fel.
• Hjärnan behöver förutsägbarhet: När rutinerna är återkommande kan elever lägga kraft på innehållet. Utan detta går mycket av energin åt till att lista ut hur man ska arbeta i stället för vad man ska lära sig. Det ser ibland ut som låg motivation, men i själva verket saknades tydliga strukturer.
• Arbetsminnet har begränsat utrymme: Elever kan bara hålla några få saker i huvudet samtidigt. Nya moment behöver därför vägledning, små steg och tydliga exempel. När elever ”inte klarar uppgiften” beror det ofta på att arbetsminnet blev överbelastat, inte på bristande ansträngning eller motivation.
• Fakta måste komma före förmågor: Elever kan inte analysera, resonera eller lösa problem utan en grund av fakta och begrepp. Svaga provresultat tolkas ibland som att eleverna saknar förmågor, men orsaken ligger ofta i att deras faktabas är för liten.
• Noviser och experter tänker på helt olika sätt: En nybörjare har inte de mentala modeller som en mer kunnig elev kan luta sig mot. Därför behöver de små steg, mer modellering och tydligare stöd. När analysen säger att eleverna ”behöver träna mer” missar man ofta att träningen måste börja på en mycket enklare nivå.
• Kunskap fastnar först när eleven själv plockar fram den: Att förstå något i stunden räcker inte. För att kunskap ska stanna kvar behöver eleven aktivt repetera den efter pauser. Om detta saknas ser det ut som att eleverna ”glömt allt”, men det beror ofta på att de aldrig fått chansen att befästa kunskapen genom framplockning.
• Framsteg skapar motivation: Motivation växer när elever märker att de utvecklas. Små tydliga framsteg driver lärandet framåt. Låg motivation kan därför vara ett tecken på att undervisningen inte har synliggjort elevernas utveckling, inte på ointresse.

På papperet är detta enkelt att hålla med om. I praktiken är det just här analysen oftast brister, inte i vad eleverna gjort, utan i hur de tar in och organiserar kunskap och vad som därför saknades i undervisningen.

Vad som händer när delar av analysen saknas 

En undervisningsanalys behöver fånga flera perspektiv samtidigt. När någon del saknas riskerar slutsatserna att bli missvisande, vilket i sin tur påverkar hur undervisningen planeras och genomförs. Tabellen visar vad som händer när olika delar av analysen uteblir och hur det slår mot både undervisningen och elevernas möjligheter att utveckla kunskaper.

Varför “vetenskapen om lärande” behövs i analysen

Lärare har många metoder att välja mellan: EPA, problemlösning, laborationer, modellering, kooperativa strukturer, öppna frågor och stöttande exempel. Alla kan vara värdefulla. Men ingen metod passar alla elever eller alla lägen. Det som avgör vilken metod som fungerar är var eleverna befinner sig i sin kunskapsutveckling, och det är här kognitionsvetenskapen blir avgörande.

Nybörjare behöver små steg, tydliga exempel och att läraren visar hur man gör. Elever som kan mer behöver större frihet, fler öppna frågor och uppgifter som kräver att de använder sina befintliga kunskaper. När analysen saknar detta perspektiv blir slutsatsen ofta felriktad: ”eleverna måste träna mer” i stället för ”eleverna behöver en enklare startpunkt”.

Ett sätt att förstå detta är att tänka på rehabilitering. Två patienter kan ha samma skada men helt olika förutsättningar. Den ena är elitidrottare och har starka muskler, den andra har varit stillasittande. Målet är detsamma för båda, men träningsprogrammet måste anpassas.

Om båda får samma övningar kommer åtminstone en av dem misslyckas, och det beror inte på motivation, utan på nivå. Så är det i klassrummet också. Metoderna är verktygen, men det är elevernas kognitiva utgångspunkt som avgör när och hur de ska användas.

När vi vet hur arbetsminne, förkunskaper, motivation och framplockning fungerar kan vi se det som annars döljs i resultaten:

• varför problemlösning faller om förkunskaperna och metoderna inte sitter
• varför laborationer överbelastar när viktiga begrepp saknas
• varför elever verkar ”glömma allt” när de aldrig fått plocka fram sina kunskaper
• varför motivationen sjunker när framsteg inte sker eller uppmärksammas
• varför strukturer och rutiner behövs för att frigöra kognitivt utrymme

När vi förstår hur kognitionen styr elevernas möjligheter att lära sig blir det också lättare att rikta analysen framåt. Fokus flyttas från vilken metod som användes till vilka villkor för tänkande som faktiskt skapades i klassrummet. Det gör analysen mer användbar, eftersom den pekar ut vad som behöver förstärkas, justeras eller byggas in nästa gång. 

Fundera, förfina och sprid vidare! 

Hälsar Anna & Marcus