Hur kunskap är organiserat i minnet

Vår förståelse av världen är kopplad till våra kunskaper i långtidsminnet. Vi människor ser världen genom våra minnen. Det är genom våra minnen som vi tolkar och ger mening till det vi upplever i nuet. Det är även genom våra minnen som vi lättare kan komma ihåg saker i framtiden. Detta inlägg kommer att handla om hur kunskap organiserar i minnet och vilka konsekvenser det får för undervisning och bedömning.

“Happiness is good health and a bad memory.”

Ingrid Bergman

BAKGRUND
"En man och hans son råkar ut för en svår bilolycka. Pappan dör direkt men pojken klarar sig med mycket svåra skador och förs till sjukhus där han ska opereras. Kirurgen kommer in, men vänder i dörren, mycket upprörd med tårar i ögonen, och säger: Nej, honom kan jag inte operera, det är min son!"

Hur hänger historien ihop? Varför kan inte kirurgen operera sin son? Om du har svårt att svara på denna gåta har det antagligen att göra med ditt kognitiva schema om kirurger. (Rätt svar finns längst ned i inlägget.)

Kunskaper är lagrade och organiserade i mentala nätverk i långtidsminnet sk. scheman. Scheman består av mentala representationer eller modeller av världen och hur världen fungerar. Det kan handla om saker, personer, situationer eller händelser. Om vi ber dig tänka på en hund så kommer det upp en bild av en hund i ditt huvud och du har en mängd kunskaper kopplade till ordet "hund", tex. vad hundar äter, hur de låter, hur de leker, om de är snälla eller farliga etc. Schemat “hund” är skapat av dina tidigare erfarenheter av att ha sett, hört eller läst om hundar. 

Det finns egentligen två sätt som vi kan förändra scheman på:
- Assimilering - Ny information läggs till befintliga scheman.
- Ackommodation - Befintliga scheman ändras eller nya scheman formas. 

Ett annat exempel är schemat “Restaurang”. Inom det schemat finns en mängd kunskaper kopplade till varandra tex. nota, servitör, meny, beställa, dessert etc. Läser du en text där du stöter på ordet restaurang så poppar det upp en mängd kopplingar och dina förkunskaper aktiveras så att du bättre kan förstå texten. Vi kan uttrycka det som att vi tar in information, men skapar mening av den genom våra scheman. 

“What we see changes what we know. What we know changes what we see.”

― Jean Piaget

Skillnaden mellan en person som kan lite om ett ämne och en som kan mycket, är dels mängden scheman, dels mängden kopplingar mellan dem. Ju fler scheman vi har och ju fler kopplingar vi skapat - genom observation, läsning, lyssning, tänkande och träning - desto snabbare kan vi lösa problem som har med schemat att göra. Vi kan även se mönster snabbare, vi är mer flexibla, kritiska och kreativa, och har automatiserat en mängd beteenden inom ämnesområdet. Forskning har visat att det är väldigt svårt att tänka kritiskt och vara kreativ om vi saknar scheman inom ett ämnesområde. Så den pedagogiska idén att lära ut kreativitet och kritiskt tänkande som generella förmågor, som eleverna kan tillämpa på vilken information de än möter, är minst sagt problematisk; och fungerar helt enkelt inte enligt modern kognitiv psykologi. 

Förenklat kan vi tänka att ett schema är som ett begrepp, som är uppbyggt av en mängd fakta, förståelser och färdigheter. Undervisning handlar, med andra ord, till stor del om att bygga upp ämnesspecifika begrepp och sedan träna eleverna att göra kopplingar mellan dem. Ju fler kopplingar och ju fler gånger vi gör kopplingarna, desto starkare blir minnena. På så sätt utvecklar eleverna automatiserade “tankevanor” inom ämnet, vilket gör att de kan spara “tankeenergi” till problem och utmaningar som de stöter på. 

Ett problem när vi blir experter inom ett ämne är att vi missbedömer hur mycket kunskap som egentligen krävs för att förstå en idé eller utföra en färdighet. Detta kallas för “expert bias” eller “kunskapens förbannelse” och är en av anledningarna till att lärare inte alltid lyckas anpassa sin undervisning till de elever som har få antal scheman inom arbetsområdet. Ju mer vi kan om något, desto svårare är det att komma ihåg hur svårt det var i början när vi skulle lära oss. Nedan kommer några tips på hur vi kan bryta ned kunskaper för att sedan bygga upp dem tillsammans med eleverna.

STRATEGIER
1. Definiera begreppen
Leta i läroböcker eller didaktisk litteratur efter bra definitioner och anpassa dem efter ålder. Skapa begreppslistor eller begreppskort och låt eleverna öva på samma sätt de övar på glosor.

2. Jämför begreppen
Vad finns det för likheter och skillnader mellan begreppen? Använd Venn-diagram för att skapa visuell tydlighet hos eleverna.

3. Koppla ihop begreppen
Hur hör de ihop med varandra? Vilka begrepp orsakar varandra? Vilka konsekvenser blir det om vi plussar ihop begreppen? Vilka nya perspektiv synliggörs? Även här är visuella stödstrukturer, som analysmodeller eller tankekartor, till stor hjälp. 

4. Använd begreppen i nya situationer
Hur kan vi använda begreppen vi lärt oss för att förstå den här nya situationen? Här kan det vara bra att börja med situationer som liknar exemplena vi haft i undervisningen för att sedan fortsätta med mer nya och okända. Vi går från lätt till svårt, i små steg. 

Det finns många fördelar med att ha många scheman och många associationer mellan dem:
- Scheman påverkar vad vi uppfattar och hur vi tolkar det. Vi tenderar att se det vi redan förstår, och förstår det utifrån det vi redan vet..
- Scheman gör så att vi fortare kan lära oss nya saker. Ju mer vi kan om något desto lättare kan vi komma ihåg det nya.
- Scheman hjälper oss att förenkla världen. Ny information kan kategoriseras och göras meningsfulla utifrån de scheman vi redan har.
- Scheman hjälper oss att tänka fort. Vi kan snabbare förstå och lösa problem om vi har en rik mängd kunskaper inom ämnet.

Men utvecklandet av scheman är inte alltid av godo. Två problem är att:
- Scheman bekräftar det vi redan vet. Vi har svårt att ta in information som går emot de scheman vi redan har.
- Scheman är svåra att förändra. Våra kunskaper är kopplade till våra identiteter och information som får oss att tvivla på oss själva blundar vi gärna för. (Inte ni och vi, men alla andra så klart!)

För att kunna bygga upp eller förändra elevernas befintliga scheman behöver vi synliggöra dem i undervisningen. Därför är det viktigt med ett klassrumsklimat som bygger på delaktighet och dialog. Läraren behöver planera smarta frågor för att få så mycket information som möjligt av så många elever som möjligt, så hen kan anpassa undervisningen på bästa sätt. 

Hur gör vi då detta? Jo, genom en formativ undervisning! Effektiviteten i formativ undervisning ligger just i detta: att ta reda på vilka scheman eleverna utvecklat, att bedöma deras kunskaper med andra ord. När läraren gjort det bygger den antingen vidare på elevernas existerande scheman eller försöka förändra dem om eleverna missförstått eller använder schemana på ett felaktigt sätt. 

FÖRDJUPNINGAR

What is Schema Theory in Psychology?

Curse of Knowledge Bias: Assuming Others Know What You Know

Oliver Caviglioli: Dual Coding to Organise Ideas

Rätt svar: Kirurgen är mamma till sonen. Men eftersom många (fortfarande) kopplar kirurg som ett manligt yrke blir det svårt att skapa mening i historien.