Varför är uppmärksamhet grunden för lärande? Del 1 av 2

“A state in which cognitive resources are focused on certain aspects of the environment rather than on others (…)”

American Psychological Association

Det finns många mål med att våra elever går i skolan. Några handlar om att eleverna ska vara kreativa, kunna tänka kritiskt, vara ansvarsfulla och bli demokratiska medborgare. Hur kommer elever dit? Här behöver vi tänka baklänges och successivt bygga från grunden.

För att nå dit behöver vi bygga med värderingar, kompetens och djupa kunskaper, men detta är svårt om eleverna inte är motiverade till att tänka på innehållet. En lärdom från kognitionsforskning är att vi inte kan tänka på saker som vi inte uppmärksammar. 

Det finns olika problem när det kommer till att eleverna ska rikta och behålla sin uppmärksamhet i klassrummet. Vi har valt att titta närmare på två av dem: 

• Distraktion
• Förvirring

Utifrån den forskningen vi har läst, kokar vi ned det till tre möjliga lösningar för lärare att arbeta med:

• Minimera multitasking och distraktioner
• Maximera tydlighet
• Maximera förståelse 

För att förstå varför det är viktigt med just dessa tre lösningar behöver vi backa bandet till hur vi processar och plockar fram information. Därför blir kunskapen om vår kognition viktig för att förstå komplexiteten i vår uppmärksamhet och hur vi kan arbeta för att upprätthålla den. 

Vi använder oss av en berömd modell, av professor Daniel Willingham, för att förklara hur vår kognition (tänkande) hänger ihop med uppmärksamhet och lärande.

Sensoriska minnet är det som initialt utsätts för stimuli. Stimuli handlar kortfattat om information som får oss att reagera. Om vi inte lyssnar på vad läraren säger, tittar på filmen eller läser texten i boken, kommer informationen att gå förlorad. Detta är en kritisk fas när det kommer till vad vi vill att våra elever ska uppmärksamma och tänka på, eftersom information som vi inte uppmärksammar inte tar sig vidare till arbetsminnet (tänkandet). 

Arbetsminnet kan bäst beskrivas som den plats där tänkandet äger rum. Information bearbetas i arbetsminnet och här kan överbelastning ske. Det sägs att vi kan bearbeta ca fyra saker samtidigt och att den informationen måste repeteras för att ta sig vidare till långtidsminnet.

Långtidsminnet blir vår modell av världen, en karta där fakta, minnen och idéer hämtas ifrån när vi kodat information efter att vi bearbetat den i arbetsminnet. På så vis representerar långtidsminnet allt vi vet och informationen finns där tills den behövs. 

För att summera modellen skulle vi kunna sammanfatta det med följande: att ha starka minnen och information lagrad i långtidsminnet är en enorm frigörelse för vårt arbetsminne, med andra ord: vår förmåga att tänka på nya saker ökar. Poängen blir här att ju mer kunskap vi har i långtidsminnet, desto mindre behöver vi belasta vårt arbetsminne. På så sätt kan vi spara både tid och “tankeenergi” och fokusera vår uppmärksamhet på mer effektiva sätt.

“Attention is the gateway to thinking and therefore learning”

Peps Mccrea

Om du som läser detta har körkort känner du förmodligen igen dig i att det var ganska svårt att köra bil i början. Ansträngningen märktes mer och fokuseringen var mer snäv. Det var svårare att prata med någon i bilen samtidigt som du skulle hålla koll på vägen och hitta rätt. När färdkompisen satt och njöt av rapsfälten eller häftiga byggnader utanför bilfönstret, satt du och krampade vid ratten och vågade knappt titta bort för en millisekund. Ju mer du fick köra och skaffa dig erfarenhet – en djupare inlärning av att köra bil – desto lättare blev det att köra, prata med andra och njuta av utsikten. 

Här kommer begreppet multitasking in. Att multitaska innebär att vi gör två saker samtidigt och klassas idag som en myt. Att försöka dela uppmärksamheten mellan uppgifter som kräver ansträngning och koncentration innebär att en eller båda av dem kommer att påverkas negativt. I strävan att vara mer effektiv, slutar det med att vi blir mer ineffektiva; det kan faktiskt ta längre tid och innebära fler fel.

Detta är något vi naturligt märker av som bilförare, när vi kommer till en ny stad som vi inte är vana att köra i. Vi slutar helt enkelt att multitaska. Vi stänger av radion, slutar prata och fokuserar fullt på att hitta till hotellet. 

Nära besläktad med begreppet multitasking är distraktion. Distraktion skulle kunna förklaras med att det är en mer passiv form av multitasking. Inget som man aktivt väljer att fokusera på, utan något som man mer utsätts för och som kan “tvinga” oss till att uppmärksamma två saker samtidigt. Vad skulle detta kunna innebära i ett klassrum – i vilka stunder kan elever behöva dela sin uppmärksamhet?

• Ett rörigt klassrum, distraherande affischer framme vid tavlan.
• Någon, kanske en kollega, en rektor eller elev som knackar på och öppnar dörren. (Något som händer ganska ofta.)
• Distraktioner ute på skolgården eller i korridoren utanför klassrummet.
• En elev som låter med pennan eller viskar till en vän.

Det finns också de distraktioner som är  mer subtila:

• Läraren går runt i klassrummet samtidigt som den ger instruktioner eller pratar om något viktigt. Vissa elever kommer att vara uppmärksamma på själva promenaden och följa lärarens rörelser.
• När eleverna tvingas ta itu med två eller tre informationskällor för att förstå informationen, de ska använda boken, tidningen och videoklippet. 

Lärare kan inte skala bort alla tänkbara distraktioner som kan uppstå i ett klassrum. Men det vi kan göra är att, på ett mer medvetet sätt, reflektera över vad i vår undervisning och lärmiljö som kanske mer stjälper än hjälper eleverna att tänka på det vi vill att de ska tänka på.

I nästa del kommer vi att gå igenom en del praktiska tips på hur lärare kan minimera multitasking och distraktion och maximera tydlighet och förståelse.

Fördjupning

The Myth of Multitasking: The ultimate guide to getting more done by doing less

Fundera, förbättra och sprid vidare!

Anna & Marcus

Ps. 

Klicka här för att prenumerera på våra blogginlägg.