Inledning Vi har ofta reflekterat över den kognitiva psykologins frånvaro och skepsis som fanns under vår lärarutbildning i början av 2000-talet. På den tiden var det som att allt som hade med beteende och kognition att göra, kopplades till en syn där lärarna skulle komma att se eleverna som robotar som kunde programmeras eller i alla fall betingas till att lära sig isolerade faktakunskaper. Det sociokulturella perspektivet dominerade med husgudarna Jean Piaget, Lev Vygotskij och John Dewey. Hur det är idag vet vi inte, men vi hoppas att dagens lärarstudenter möter en mer balanserad helhetssyn på lärande; som bygger forskning från kognitiva psykologin, socialpsykologin, beteendepsykologi, hjärnforskning och ett sociokulturellt perspektiv.
“Enligt vissa uppskattningar sägs hjärnan bestå av nära 100 miljarder nervceller och de flesta sitter tätt packade i hjärnbarken. Det kan jämföras med antalet stjärnor i en normalstor galax, som också sägs vara 100 miljarder. Varje nervcell har kontakt med cirka 10 000 andra nervceller via synapser, kontaktytor för kommunikation mellan cellerna. I detta ofattbart stora nätverk är våra långtidsminnen lagrade, säkerhetskopierade ofantligt många gånger.”
Lars Olson, professor i neurovetenskap
Bakgrund Kognition inom psykologin, och kopplat till skolan, handlar om hur elever bearbetar information, hur de lär sig, förstår och uppfattar sig själva och omvärlden. Minnet ses som den mentala process som handlar om att tolka, lagra och plocka fram information. Minnessystemet delas grovt in i långtidsminne och korttidsminne. Det är i långtidsminnet vår kunskap finns lagrad, dvs. allt vi minns från våra liv, och som vi kan plocka fram när vi behöver den. Lärande kan således definieras som en varaktig förändring i långtidsminnet. Men för att något ska lagras i långtidsminnet behöver det ta sig igenom korttidsminnet. Korttidsminnet är vårt “tänkande i nuet”, vår uppmärksamhet eller koncentration, och Pontus Wasling berättar i en podd om minnet att vi kan tänka på ca 5-7 saker samtidigt under en kortare stund. Minnet är ett komplext nätverk av information, ungefär som en oändlig tankekarta, där ny kunskap byggs på de kunskaper vi redan har. Med andra ord: ju mer kunskaper vi har inom ett område, desto lättare är det att lära sig nya kunskaper inom det området. Hur ska vi då tänka kring minnet i klassrummet? Ett till synes uppenbart tips från minnesforskningen är att elever minns det som de tänkt på. Vi behöver alltså vara noga med vad eleverna tänker på under lektionen. Detta är en av anledningarna till att undervisning som bygger för mycket på projekt och eget ansvar blir så svårt för elever som saknar förkunskaper och förmågan att koncentrera sig. I ett projekt kanske eleverna tänker för mycket på formen, bilder, typsnitt, relationerna i gruppen eller presentationen och för lite på kunskapsinnehållet. Som lärare behöver vi rikta elevernas uppmärksamhet mot det vi vill att de ska tänka på, dvs det som de ska minnas (lära sig). Detta gör vi bland annat genom lärandemål, framgångskriterier, exempel, förklaringar, frågor och feedback. Ett annat tips är att vissa undervisningsmetoder gör att eleverna kommer ihåg mer än andra. Här är en länk till en fantastisk artikel som heter Strengthening the Student Toolbox: Study Strategies to Boost Learning och som är skriven av John Dunlosky som är professor i psykologi vid Kent State University. De metoder som fungerar bäst är att testa elevernas kunskaper och att sprida ut övningstillfällena. De metoder som fungerade sämst var att läsa om en text och stryka under i texten. Orsaken till de mest lyckade metoderna ligger i att eleverna tvingas tänka hårt på kunskaperna när de ska minnas dem och att de får göra det många gånger. Så att tänka noga och ofta är ledord. Att läsa om en text eller stryka under är passiva strategier och vi luras lätt att tro att vi lärt oss innehållet när vi egentligen bara känner igen det samtidigt som vi läser det. En annan intressant text om den kognitiva psykologins plats i klassrummet heter Lessons for learning: How cognitive psychology informs classroom practice och är skriven av Pooja K. Agarwal and Henry L. Roediger. Till Dunloskys strategier lägger dessa forskare till att ge eleverna feedback och att mixa kunskaper under samma lärtillfälle (tänk på det som att hela tiden göra kopplingar och växla mellan att träna på olika kunskaper och färdigheter under samma lektion). Agarwal och Roediger poängterar att de starka forskningsresultaten kring dessa strategier är en blandning av experiment i såväl laboratorium som i klassrum, vilket stärker trovärdigheten och argumentet för att lärare bör använda sig av dem.
“Utan kunskap om människans kognitiva processer, blir undervisningen blind”
John Sweller, professor i utbildningspsykologi
Insikt Undervisningen i klassrummet behöver ta hänsyn till kunskapen om hur minnet fungerar, och det finns undervisningsmetoder som stärker minnet (lärandet) mer än andra.
Strategier “Testa-eleverna-metoden” (Retrieval practice) Eleverna ska generera egna svar på frågor. Denna metod är väl forskad på och har visat sig vara en av de mest effektfulla strategierna elever och lärare kan använda sig av för att stärka minnet. “Sprid-ut-övandet-metoden” (Distributed or spacing practice) Eleverna övar i korta perioder ofta, istället för mycket på en gång. Lärarna behöver kontinuerligt koppla tillbaka till tidigare kunskaper under ett arbetsområde. “1-7-30-365-metoden” För att slå ihop dessa metoder så kan vi lärare börja en lektion med att skriva upp fyra frågor på tavlan. En från gårdagen (1), en från förra veckan (7), en från förra månaden (30) och en från förra året (365). Det är bra att ha klart för sig vad som är viktig kunskaper i ämnet och ofta återkomma till dem, eftersom vi knappast kan förvänta oss att eleverna ska lära sig allt vi lär ut. Låt eleverna själva sammanfatta vad ni lärt er, så slipper du stå och rabbla det i början av varje lektion. Det bästa är att få eleverna att skriva ned eller illustrera sina svar - allt från en bild, till ett ord, till en mening, till en kort text - anpassa till den klass du har. Det skrivna ordet synliggör vad de tänker på. Om eleverna bara ska tänka, så är det svårt att veta hur många som är engagerade. Vi minns bara det vi tänker på!
Fördjupning Bästa bloggen som på ett enkelt och illustrativt sätt sammanfattar en mängd forskning om skolan. Daniel Willingham är giganternas gigant när det kommer till att göra forskning från den kognitiva psykologin tillgänglig för lärare. Två av hans böcker finns även på svenska. Kate Jones är drottningen över retrieval practice. Hon har en grym hemsida och många bra poddar och youtube-seminarier som ni kan lyssna på. Bästa hemsidan med tonvis med information om kognitiv psykologi. Deras bok finns också på svenska. Sista tipset är Alva Appelgrens nya bok “Nya perspektiv på lärande: kognitionsvetenskap för lärare”. Kort, koncis och full av senaste kunskaperna från forskningen.
Fundera, förbättra och sprid vidare! Ps. Klicka här för att prenumerera på vår blogg. Klicka här för att komma till vår youtube-kanal.
En tanke på “Minnets (och kognitiva psykologins) plats i klassrummet ”
Kommentarer är stängda.