Lärande handlar till stor del om att minnas kunskaper och sedan tillämpa dem på ett anpassat sätt i den situation vi befinner oss i. En central fråga blir således: Hur minns vi kunskaper på bästa sätt? Vi kommer i denna bloggserie skriva om fem minnesstrategier som har ett starkt stöd i forskningen och som vi upplever inte riktigt uppmärksammats tillräckligt i varken lärarutbildningen eller under fortbildningar. Det är framför allt två böcker som vi utgår från och som betytt otroligt mycket för oss när det kommer till att förstå och förhålla oss till minnets oumbärliga betydelse för lärandet.
- What if everything you knew about education was wrong? av David Didau
- Hur du får dina elever att lära sig av Yana Weinstein och Megan Sumeracki
Två felaktiga föreställningar om lärande och undervisning är att:
- Elever lär sig det som läraren undervisar om
- Elever lär sig bäst när det är lätt och roligt
Den första föreställningen kan få oss lärare att tro att eleverna lärt sig bara för att de kan klara av uppgifter som vi precis har undervisat om. En prestation av eleverna precis efter en genomgång är inte ett tillförlitligt tecken på lärande. Vi behöver se flera olika prestationer med några veckors mellanrum, för att vara ännu mer säkra på att kunskaperna befästs i långtidsminnet.
Den andra föreställningen kan få lärare att underskatta den tråkiga repetitionens kraft och det faktum att – ju mer en elev anstränger sig att tänka eller minnas, desto starkare befästs kunskaperna i minnet. Med andra ord kan det vara så att eleverna verkligen kämpar en lektion för att uppgifterna är svåra (men inte för svåra) och läraren känner att det här fungerar inte. “De lär sig inget!” I själva verket är det kanske det de faktiskt gör. Enda sättet att ta reda på om eleverna lärt sig är att testa dem om ett par dagar för att verkligen veta om – eller i vilken utsträckning – de lärt sig.
Vi kommer nu ägna detta inlägg till att diskutera “Spridningseffekten” som visat sig vara en av de mest effektiva strategierna för lärande.
Spridning
De flesta av oss har nog inga svårigheter att acceptera denna bittra sanning: kunskaper behålls längre i minnet om du sprider ut övningstillfällena, istället för om du samlar pluggandet till ett enda långt tillfälle (kvällen innan provet exempelvis). För ungefär hundra år sedan presenterade Hermann Ebbinghaus denna effekt och kallade den för “glömskekurvan”.
Kortfattat kom han fram till att om han inte repeterade, glömde han ca 90% av allt han försökt komma ihåg efter en vecka. Men om han la in små repetitioner så kom han ihåg ca 90% av det han försökt lära sig vid första tillfället. Detta fenomen har studerats och replikerats genom historien vid ett flertal tillfällen och räknas som ett tillförlitligt och robust forskningsresultat. Viktigt var att Ebbinghaus väntade ett par dagar innan han repeterade kunskaperna och inte gjorde det direkt dagen efter.
Här finns en viktig paradox: Vi behöver börja glömma kunskaper, för att sedan anstränga oss och lyckas plocka fram dem från långtidsminnet för att minnena ska bli starkare. Många har såklart ställt sig frågan om hur länge det ska gå mellan repetitionerna så att inte kunskaperna inte helt glöms bort så att eleverna inte lyckas komma ihåg dem överhuvudtaget. Ni kanske redan har listat ut att det inte finns ett enkelt svar som gäller för alla, alltid, överallt. Lärare känner sina elever bäst och får helt enkelt prova sig fram. Det finns dock forskning som ger följande generella rekommendationer då eleverna ska plugga inför ett prov.
| Tid kvar till testet | Mellanrum mellan repetitionerna |
| 1 vecka | 1-2 dagar |
| 1 månad | 1 vecka |
| 2 månader | 2 veckor |
| 6 månader | 3 veckor |
| 1 år | 4 veckor |
En vanlig strategi i klassrummet skulle kunna vara att börja lektionen med att repetera kunskaper i form av en frågesport eller ”minitest”. Vi kan kalla strategin för “365-30-7-1” vilket betyder att vi försöker testa om eleverna kan minnas viktiga kunskaper som vi undervisade om för ett år (365), en månad (30), en vecka (7) eller en dag (1) sedan. Här kan det vara idé att ta ut de ämnesspecifika kunskaper som vi känner att eleven behöver ha som byggstenar i ämnet, för att kunna ta till sig och förstå kommande arbetsområden.
Att sprida ut repetitionerna handlar inte om att lägga ned mer tid på att undervisa om kunskaperna. Lärare är smärtsamt medvetna om att tiden för undervisning är begränsad och mängden kunskaper nästintill övermäktiga. Spridningseffekten handlar mer om att bryta upp tiden i mindre utspridda delar. Istället för att lägga tre lektioner på fotosyntesen en vecka, så sprider vi ut den tiden över en månad och återkommer sedan till fotosyntesen då och då över året och stadiet. Detta betyder att lärare behöver planera för vilka de viktigaste kunskaperna i ämnet är och hur relevanta kopplingar kan göras under läsåret eller skolgången.
Strategin att sprida ut lärtillfällena kan förstärkas genom att kombinera den med andra effektiva strategier som “Testning” och “Kodning” som vi kommer skriva om i nästkommande blogginlägg.
Fördjupning
Spaced Practice A Video for Students – The Learning Scientists
Spacing | Revisit Material To Boost Outcomes | Science of Learning Series
Fundera, förbättra och sprid vidare!
Ps.
Klicka här för att prenumerera på vår blogg.
Klicka här för att komma till vår youtube-kanal.
FortBildaSkolan 