Varför eleven inte bör vara sin egen upptäcktsresande

Idén till detta inlägg har grott under längre tid. 2018 sände Sveriges radio det prisbelönta reportaget “Skolan & kunskapskraven” av Katarina Gunnarsson och för inte så länge sedan satte de ihop en ihopklippt version med underrubriken: “Hur kommer det sig att föräldrar inte förstår de stora abstrakta hemuppgifterna deras barn får med sig hem från skolan?”

Idag arbetar skolor för fullt med att implementera Lgr22, där ett av Skolverkets budskap nu är att det ska vara mer fokus på fakta och förståelse. Hur kan vi förstå denna förskjutning i retoriken från förmågor till fakta och förståelse. I reportaget berättar elever och föräldrar om stora abstrakta frågor där elever förväntas utveckla förmågan att resonera om orsaker och konsekvenser, likheter och skillnader, i flera led med underbyggda resonemang. Men med vilka kunskaper ska eleverna resonera med?

Ett exempel på en fråga från nationella provet i historia år 9 var: “Ur begreppen kontinuitet och förändring berätta hur vuxnas syn på ungdomars fritid har förändrats över tid?” Eleven som berättade om denna fråga upplevde den som otroligt stressande – till och med ångestfylld. Hon visste inte hur hon skulle börja svara eller vad hon skulle ta med i svaret. Hon kände sig dum och tappade självförtroendet. Hur kan en fråga på ett nationellt prov skapa denna upplevelse hos en elev i svensk skola? Vi hoppas att detta inlägg kan vara ett litet bidrag till att försöka förstå elevens reaktion genom att resonera om hur ny kunskap mest effektivt lärs ut. 

“If nothing has changed in long-term memory, nothing has been learned.”

Kirschner, Sweller & Clark (2006)

Bakgrund

När vi pratar om faktakunskaper kan det lätt missförstås som ytlig kunskap, att det inte skulle vara lika viktig kunskap som exempelvis djup kunskap, fallet är snarare tvärtom. Ytlig kunskap, i form av att kunna redogöra för ämnesspecifika fakta och begrepp, är nödvändig för att kunna gå på djupet inom ett ämne. Föreställ dig att försöka förstå eller vara källkritisk när du läser en vetenskaplig artikel om sjukdomen alkaptonuri utan att kunna förklara begreppen: enzym, homogentisinsyra, aminosyra, tyrosin, fenylalanin, inlagring och endokrinolog. 

Med ovanstående exempel tydliggörs faktakunskapens roll; fakta föregår förståelse och färdigheter som kritiskt och kreativt tänkande. Den ytliga kunskapen övergår till en djup kunskap när eleven kan se samband mellan fakta, begrepp och färdigheter, och förstå hur de på olika sätt hänger ihop med varandra. I slutändan är målet med all form av utbildning transfer (överföra eller omsätta), dvs. att kunna använda sina kunskaper i nya situationer för att lösa verkliga problem i både privatliv som arbetsliv. 

Ett annat exempel på denna tankegång skulle kunna vara hur barn lär sig läsa. När våra elever ska lära sig att läsa, lär de sig till en början alfabetet och hur bokstäverna ser ut. I nästa steg handlar det till stor del om att förstå att bokstäverna faktiskt representerar ljud och att du kan sätta ihop ljuden på olika sätt så att de bildar ord. Slutligen kan eleverna läsa en text på egen hand och förstå innebörden – förutsatt att eleven vet vad orden betyder och hur de hör ihop med varandra. Med andra ord är avkodning nödvändigt, men inte tillräckligt för att förstå en text. En av de främsta orsakerna till att en elev inte kan förstå en text eller svara på frågor är om den helt enkelt saknar förkunskaper. 

Det kan finnas många orsaker till varför eleven i intervjun kände sig ångestfylld och stressad över de stora abstrakta frågorna. Begreppet kunskap är något som blir mer och mer intressant när vi lyssnar vidare på avsnittet. Hur tar vi egentligen till oss kunskap på bästa sätt? Vad behöver vi tänka på när det kommer till kunskap? Ur ett undervisningsperspektiv skulle vi, på ett enkelt sätt, kunna dela in kunskap som ny– eller befäst kunskap. Två faktorer för lärare att ta ställning till.

Hur skulle en undervisning se ut som utgår från elevernas förkunskaper, där vi vet om vi har eller inte har förkunskaper att utgå ifrån och där målet är att eleverna ska bli självständiga i sitt lärande och kunnande? Några som intresserat sig för undervisning kopplat till förkunskaper är professorerna Richard Clark, Paul Kirschner och John Sweller som 2012 kom ut med artikeln “Putting students on the path to learning: The case for fully guided instruction”. 

I denna artikel skriver de bl. a. om att lärande skiljer sig åt, beroende på om man är novis eller expert. För en expert är det mindre effektivt med en lärarledd undervisning som förklarar, instruerar och modellerar, eftersom den eleven hindras från att bygga vidare på den stora mängd förkunskaper de redan har. För noviser är det tvärtom. Det är problematiskt att låta noviser upptäcka kunskaper själva och ta ansvar för sitt eget lärande. Det kanske är en filosofisk fråga men när kan vi se våra elever som experter under den skoltid de verkar i där själva grundidén är att de ska få med sig en stegrande bildning och kunskap. 

Författarna till artikeln beskriver fyra konsekvenser av att låta elever få upptäcka sitt lärande själva:

1. Elever kan missförstå och lära sig fel, vilket resulterar i frustration och minskad motivation. 
2. Frustration och minskad motivation kan sin tur leda till att det är svårt att rätta till missuppfattningarna om de växt sig starka.
3. Att låta elever upptäcka sitt egna lärande är ineffektivt på så sätt att det tar upp mer lektionstid och kräver mer ansträngning av eleverna.
4. Det ökar gapet mellan elever med svårigheter och mer högpresterande elever.

Ämnet lärande synliggör två viktiga faktorer som spelar in i hur lärare planerar sin undervisning, här är några viktiga punkter att ha med:  

Arbetsminnet är avgörande för ny information och kunskap

• Hur länge och hur mycket information som vi kan hantera och komma ihåg i arbetsminnet är begränsat. Forskning talar om att nästan all ny kunskap som inte repeteras inom 30 sekunder försvinner.
• Antal mängd ny kunskap som presenteras avgör hur vi kan tänka, fokusera och koncentrera.
• Vad vi tänker, fokuserar eller koncentrerar oss på avgör vilken ny kunskap vi kan ta in. Hur arbetar vi med att fånga elevernas uppmärksamhet?
• Arbetsminnets koppling till undervisning handlar om den mängd ny kunskap som presenteras och hur den presenteras. 

Långtidsminnet spelar stor roll

• När vi blir förtrogna med en kunskap, d.v.s. att vi har förkunskaper som kan plockas fram utan ansträngning belastas hjärnan inte lika mycket. 
• Ju mer förkunskaper elever har desto mer kan de förstå, desto mer kunskaper har de att “arbeta” med. Det är då man kan använda sin kunskap till att se samband, gå på djupet och resonera och dra slutsatser. 
• Våra förkunskaperna, eller med andra ord den kunskap som är befäst i långtidsminnet, spelar roll då vi bygger på och bygger den progression för den kunskap elever ska tillägna sig under sin skolgång. Hur arbetar vi med att ta reda på vilka förkunskaper som finns eller inte finns?

“Anything that occupies your working memory reduces your ability to think.”

Kahneman, Thinking, Fast and Slow

Strategier

Tre medskick när ny kunskap introduceras:

• Arbeta med exempel som modellerar det eleven ska lära sig. 
• Ny kunskap som ska introduceras förklaras explicit.
• Fördela ny kunskap stegvis, ett uttryck som används i litteratur är att “chunka”. Vill du läsa mer, läs vårt tidigare inlägg där ämnet presenteras närmare.   

Utifrån denna kunskap skulle man kunna sammanfatta det med att i en skolmiljö där ny kunskap och information nästan ständigt är närvarande är en lärarledd undervisning mer effektivt än det motsatta. En sådan mening skulle nästan kunna missförstås som att läraren alltid är den som ska stå för “monologen”. Det är inte en polariserad debatt där det bara handlar om de ena eller det andra, att elever aldrig kan arbeta själva. Vi vill helt enkelt bara belysa att det kan vara svårt för eleven att navigera sig i kunskapsdjungeln och att lärare medvetet behöver utgå från elevens befintliga eller icke-befintliga kunskaper. 

Fördjupning

Paul Kirschner och Carl Hendricks är gäster i Mr Bartons Math podcast och pratar om: Hur sker lärande?

En kortare intervju på 20 min där Paul Kirschner tar upp lärande, direkta instruktioner och problematiserar när inlärning lämnas till elever själva.

Artikeln “Putting students on the path to learning: The case for fully guided instruction” Artikeln finns också översatt i boken Nyckeltexter i utbildningsvetenskap : Skolforskares originaltexter i översättning som du bl. a. hittar här.

Fundera, förbättra och sprid vidare!

Ps. 

Klicka här för att prenumerera på vår blogg.

Klicka här för att komma till vår youtube-kanal.