
När vi läser artiklar om undervisning i tidningen Vi Lärare möter vi ofta formuleringar som dessa:
”Elever utvecklar sitt matematiska tänkande genom att resonera, förklara och jämföra olika lösningar.”
”Att undersöka matematiska problem tillsammans ökar elevernas engagemang.”
”Komplexa problem stärker elevernas motivation och utvecklar deras tänkande.”
”Elever behöver träna sin läsförståelse och lära sig att tolka texter ur olika perspektiv.”
”Elever behöver utveckla sin förmåga att kritiskt granska historiska källor och bedöma deras trovärdighet.”
Formuleringarna är inspirerade av artiklar i tidningen och är inte ordagranna citat. Vi tror att de flesta lärare delar dessa ambitioner. Vi vill också att eleverna ska kunna resonera kring komplexa frågor, förstå texter på djupet och använda sina kunskaper för att lösa problem.
Vi känner igen mycket av detta från vår egen tid som lärare. Vi planerade undervisning där eleverna fick undersöka problem, diskutera olika perspektiv och själva komma fram till slutsatser. Det var ofta engagerande lektioner som vi själva var nöjda med. I dag arbetar vi med att stödja lärare och skolledare i att utveckla undervisningen. I det arbetet har vi stor nytta av de kunskaper om kognition och lärande som har fått oss att ompröva delar av vår tidigare undervisning.
Framför allt har vi blivit mer uppmärksamma på hur lätt det är att förväxla undervisningens mål med de metoder som hjälper eleverna att nå dit. Vi var så upptagna av vad vi ville att eleverna skulle kunna göra att vi ibland underskattade vad de först behövde lära sig.
När mål och metod blandas ihop
Om målet var att eleverna skulle utveckla sin förmåga att resonera kring historiska händelser fick de tidigt arbeta med öppna frågor där olika perspektiv skulle vägas mot varandra. Om eleverna skulle utveckla sin läsförståelse fick de läsa texter och besvara frågor som krävde tolkning och analys. Vi utgick från att eleverna, genom att arbeta med dessa aktiviteter, också skulle utveckla de förmågor som aktiviteterna förutsatte.
I dag ser vi svagheterna i detta tankesätt. Förmågan att resonera om historiska händelser bygger till stor del på vad eleverna redan vet om historien. Läsförståelse är på motsvarande sätt starkt beroende av elevernas ordförråd och kunskaper om det som texten handlar om. Vi hade en tydlig bild av slutmålet, men ägnade mindre uppmärksamhet åt hur eleverna skulle bygga upp de kunskaper som behövdes på vägen dit.
Det blir tydligare om vi jämför några av våra tidigare undervisningsval med hur vi skulle kunna planera samma innehåll i dag.
| Ambition | Hur vi tänkte då | Hur vi tänker nu |
| Utveckla läsförståelse | Eleverna läste texter och besvarade frågor. | Bygga ordförråd och ämneskunskaper, modellera och följa upp förståelsen. |
| Utveckla historiskt tänkande | Eleverna fick analysera källor och diskutera perspektiv. | Bygga kunskaper om tidsperioden och centrala begrepp inför källanalysen. |
| Utveckla matematisk problemlösning | Eleverna fick undersöka problem tillsammans. | Modellera lösningar och ge vägledd övning inför självständigt arbete. |
| Utveckla kritiskt tänkande | Eleverna fick diskutera komplexa samhällsfrågor. | Bygga kunskaper som eleverna kan använda för att granska argument. |
Skillnaden ligger framför allt i hur vi i dag förstår undervisningens progression. Vi ser fortfarande ett stort värde i att elever får möta komplexa frågor och utmanande uppgifter. I vårt arbete med undervisningsutveckling lägger vi därför stor vikt vid hur lärare kan bygga upp elevernas kunskaper inför dessa aktiviteter.
Vad forskningen lärde oss
En av de viktigaste insikterna för oss har varit hur mycket elevernas förkunskaper påverkar deras möjligheter att lära sig något nytt. Arbetsminnet har en begränsad kapacitet när vi bearbetar ny information. Om en elev behöver lägga mycket mental kraft på att förstå obekanta begrepp och hålla reda på flera steg samtidigt blir det svårare att koncentrera sig på det som undervisningen syftar till att lära ut.
Detta är en utgångspunkt inom Cognitive load theory, som bland annat utvecklats av John Sweller. Forskningen ger stöd för att tydliga förklaringar, genomarbetade exempel och vägledd övning ofta är särskilt värdefulla när elever möter nytt och komplext innehåll. Forskning om Expertise reversal effect visar också att samma undervisningsmetod kan få olika effekter beroende på elevernas tidigare kunskaper. En nybörjare behöver ofta mer vägledning, medan en elev som redan behärskar innehållet kan ha större nytta av att arbeta självständigt med komplexa problem.
Detta har också förändrat hur vi tolkar det som händer under en lektion. Tidigare kunde vi se en livlig diskussion eller ett engagerat grupparbete som ett tecken på att undervisningen fungerade väl. I dag är vi mer försiktiga med den slutsatsen.
Elever kan vara aktiva och engagerade utan att nödvändigtvis utveckla den förståelse som undervisningen syftar till. I vårt nuvarande arbete med att stödja lärare och skolledare återkommer vi därför ofta till några frågor:
- Vilka kunskaper behöver eleverna för att kunna genomföra uppgiften?
- Hur kan undervisningen bygga upp dessa kunskaper och ge tillräckligt med övning?
- Hur kan läraren få syn på vad eleverna faktiskt har förstått?
- När är eleverna redo att arbeta mer självständigt?
Frågorna kan verka självklara, men de har fått stor betydelse för hur vi i dag samtalar med lärare om undervisningens innehåll och utformning.
Likvärdighet kräver kunskap
När vi ser tillbaka på vår egen undervisning är det kanske framför allt frågan om likvärdighet som har fått oss att tänka om. Vi ville ge alla elever möjlighet att utveckla avancerade förmågor och såg ofta öppna uppgifter som ett sätt att skapa utrymme för olika lösningar och elevperspektiv. Men när vi gav alla elever samma komplexa uppgift gav vi dem inte nödvändigtvis samma möjligheter att lära sig.
Elever med goda förkunskaper kunde använda uppgiften för att fördjupa sin förståelse, medan andra riskerade att fastna redan i försöket av att förstå vad de skulle göra. Risken var att de elever vi ville hjälpa allra mest, blev de som fick minst möjlighet att lära sig. De behövde mer undervisning och stöd, men förväntades i stället hantera uppgifter som byggde på kunskaper de ännu inte hade utvecklat.
Vid en föreläsning för ett tag sedan fick en av oss en intressant kommentar från en biträdande rektor. Hen upplevde att undervisningsstrategier med stöd i kognitionsvetenskap kunde kännas lite väl ytliga. Lärande är ju så mycket mer än att exempelvis repetera kunskaper, modellera och öva på stegvisa färdigheter.
Vi kan förstå den invändningen. Skolans uppdrag handlar också om att utveckla kreativitet, bidra till bildning och ge eleverna kunskaper för att förstå sin omvärld och delta aktivt i ett demokratiskt samhälle. Men vi tänker att just därför behöver vi ta grundläggande förutsättningar för lärande på allvar.
Oavsett vad vi vill lära oss behöver vi:
- Rikta vår uppmärksamhet mot det vi ska lära oss.
- Bearbeta information för att skapa förståelse och samband.
- Bygga upp kunskaper i långtidsminnet som vi kan använda för att tänka och lära vidare.
Dessa processer är grundläggande förutsättningar även när målet är kreativitet, kritiskt tänkande eller fördjupad förståelse. Genom en mer explicit och strukturerad undervisning kan läraren hjälpa eleverna att bygga upp de kunskaper som krävs för att så småningom hantera mer avancerade uppgifter självständigt.
Kunskap stärker omdömet
I remissförslaget till nya kursplaner finns generella undervisningsstrategier som vi känner igen från den kognitionsvetenskapliga forskning som har påverkat vårt eget sätt att tänka om undervisning. De handlar bland annat om att begränsa onödig belastning på arbetsminnet, bygga vidare på elevernas förkunskaper, befästa kunskaper i långtidsminnet och successivt utveckla elevernas självständighet.
När vi läser dessa principer tänker vi på hur mycket de hade kunnat hjälpa oss som nyexaminerade lärare. Vi saknade länge en sammanhängande förståelse för varför vissa undervisningsmetoder fungerade bättre i vissa situationer. I dag har vi stor nytta av dessa insikter när vi tillsammans med lärare och skolledare analyserar undervisning och diskuterar möjliga förbättringar.
Det är fortfarande läraren som behöver avgöra hur principerna ska omsättas i det enskilda klassrummet. När behöver eleverna mer modellering? När är det dags att minska stödet? Sådana bedömningar kräver förståelse för hur människor lär sig, djupa ämneskunskaper och god kännedom om eleverna.
Därför har vi svårt att känna igen oss i föreställningen att generella undervisningsstrategier skulle göra lärare till detaljstyrda utförare. Vi tror snarare att tillgången till relevant forskning kan stärka lärarnas professionella självständighet. En läkare förväntas känna till vetenskapliga rön och använda dem som grund för sina bedömningar, utan att den professionella autonomin därmed ifrågasätts. Varför skulle vi se annorlunda på läraryrket?
Att ompröva sin undervisning
När vi läser artiklarna från Vi Lärare på nytt ser vi ambitioner som vi själva skriver under på. Vår tveksamhet handlar framför allt om vägarna dit och vilka antaganden om lärande som ligger bakom dem. Samtidigt vill vi vara försiktiga med att tolka enskilda formuleringar som beskrivningar av hur andra lärare faktiskt undervisar. Det finns ofta fler nyanser i praktiken än vad som ryms i en artikel.
Det vi framför allt har velat problematisera är hur vi själva tidigare förstod och tillämpade liknande idéer. Vi hade goda intentioner, men saknade ibland kunskaper som hade kunnat hjälpa oss att göra andra undervisningsval. Med tiden har vi också insett att den undervisning som vi upplevde som meningsfull och engagerande, inte alltid ledde till det lärande vi hoppades på.
I vårt nuvarande arbete med att stödja lärare och skolledare har vi med oss dessa erfarenheter. De har gjort oss mer ödmjuka inför undervisningens komplexitet och mer benägna att granska undervisningen när eleverna inte lär sig det vi hade tänkt, snarare än att söka förklaringar hos eleverna själva.
Därför ser vi positivt på att generella undervisningsstrategier får en tydligare plats i de nya kursplanerna. De kan ge lärare bättre förutsättningar att fatta välgrundade beslut och anpassa undervisningen efter elevernas behov. Det är kunskaper vi själva gärna hade fått med oss betydligt tidigare.
Fundera, förfina och sprid vidare!
Hälsar Anna & Marcus
